Pregnancy is the happiest reason for feeling like crap

Publicerad 01.05.2017 kl. 13:11

Imorgon går jag in i vecka 15. Imorgon är min andra jobbvecka sedan sjukledigheten och jag vet inte vad jag känner. Första jobbveckan som varade tre dagar (började en onsdag) var förbannat tung fysiskt. Fick även genast flunssa igen.

Det var en chock att inte längre ligga på soffan dagarna i ända utan faktiskt vara igång över åtta timmar i sträck. Ljudnivån, takten och allt liv. Morgonturerna är tuffa. Då jag körde till sjuans morgontur märkte jag plötsligt mitt i en korsning att jag var tvungen att spy (har bara spytt en gång förut). Jag var i mittersta filen, först i kön och trafikljuset lyste rött. Jag tryckte panikartat ner spyorna och lyckades hålla mig tills ljuset vände grönt och jag kunde köra genom korsningen och ta in på en trottoar men hann inte längre och hälften av spyorna hamnade på mig själv innan jag fick upp dörren och tömde resten på trottoaren. Ironiskt nog rakt utanför en bröllopsaffär. Skrattar nu i efterhand åt incidenten men just där och då var den obehaglig. Väl på jobbet kom det dessutom mer spyor efter en klunk vatten och jag var ganska förtvivlad där en stund eftersom jag var ensam med barnen en hel timme innan följande tur anlände.

Eftersom jobbet är så fysiskt tungt och pauserna få känns det som att illamåendet tilltagit något igen, vilket är knäckande. Tröttheten är igen förlamande och kroppen värker efter all fysisk aktivitet (det tror jag dock inte är dåligt). Jag hade ökad ångest i några dagar men igår och idag har jag känt mig mer lugn. Jag vet dock inte riktigt om jag bara försöker förtränga ångesten eftersom jag så himla gärna vill att det skall fungera att jobba. Är även fullt upptagen med att tränga undan besvikelsen över att början inte varit så smidig som jag hoppats på. Jag känner mig stundvis misslyckad vilket förstås är totalt onödigt.

Klamrar mig fast vid Ruben och suger åt mig all den tryggheten och kärleken som han erbjuder och är åtminstone glad över att jag kan känna glädje. Det är nog ändå den viktigaste aspekten i all den här frustrationen och ångesten. Att känna mig glad var nämligen inget jag gjorde för några veckor sedan.

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver?
Att du kan leva dig igenom allt detta och ändå glädja dig över saker är nog det finaste och mest imponerande jag någonsin hört!
Julia02.05.17 kl. 10:32
Alltså har helt missat att du är gravid. Stort grattis! Så ledsen att höra att du mår så dåligt. Man skulle ju önska att en graviditet skulle få vara en odelat positiv upplevelse, men så är det väl knappast för någon. Jag hoppas att du får börja må bättre så att du kan njuta av våren och sommaren. Kram!
Ida02.05.17 kl. 11:26

 

Amanda, 25, smygkonstnär

Senaste kommentarer

02.08, 14:15Den jag är nu av elias
31.07, 10:19Vykort från skärgården av Mandi
27.07, 12:09Vykort från skärgården av Julia
16.07, 19:41midsommar av julia